Beväpnad eller brottsoffer: USA
Samma erfarenheter som i den tidigare artikeln om Storbritannien ser vi i USA, där media utnyttjar brottsligheten för att kunna avväpna medborgarna. Detta trots att all statistik visar att hårdare vapenlagar endast avväpnar de laglydiga, och faktiskt ökar brottsligheten - vilket vi ska se här nedan.
I amerikanska medier och i Hollywood utmålas USA som det brottsligaste landet i den västra hemisfären, trots att länder som Storbritannien, Sverige, och givetvis sydamerikanska länder har högre mordfrekvens. Men målet är inte att bekämpa brottsligheten - utan att bekämpa amerikanernas rätt att bära vapen, eftersom den utgör ett potentiellt hot mot etablissemanget.
Rätten att bära vapen finns med i den amerikanska grundlagen som det Andra tillägget: “A well regulated militia being necessary to the security of a free State, the right of the People to keep and bear arms, shall not be infringed.” Det är förstås för att slåss emot tyranni som ett folk måste vara beväpnat. När staten räds medborgarna har man frihet; när medborgarna räds staten får man tyranni. Att man också kan försvara sig mot brottslingar är endast en bonus.
Faktum är att ju färre vapenlagar, desto säkrare delstat. När folket i en delstat tillåts att bära dolda vapen, sjunker brottsligheten genast och mätbart - ett tecken på att brottslingarna då inte vet vilket offer som det är ofarligt att angripa.
De som vill avväpna folket fokuserar förstås endast på att brottslingar har vapen, vilket, som vi vet, är ett faktum världen över, oavsett vilka lagar ett land har. Brottslingar är ökända för att inte bry sig om lagar - det är lite av en förutsättning för att man ska få kalla sig brottsling. Då USA alltid har haft en beväpnad befolkning, och då smugglingen från Sydamerika är mycket enkel, kommer brottslingar i USA alltid att ha skjutvapen. De som inte har det dödar lätt med kniv, vilket vi också ser i Storbritanniens blandning av mord med handeldvapen och knivar. Men vanliga människor försvarar sig svårligen med knivar.
Försöken att avväpna folket
Tvärtemot vad många tror är det amerikanska folkets rätt att bära vapen under ständig attack. Vi tror det inte, för i TV-serier beskrivs de hemska vapenägarna som oinskränkta härskare i landets politik. Just sådana TV-serier utgör en viktig del av attacken - folk låter sig luras så lätt.
Nedan följer några få exempel på hur det kan se ut:
-New Jersey: Den föreslagna Assembly Bill 3998 tillåter regeringen att konfiskera en medborgares bostad eller fordon för brottet att illegalt äga ett vapen. Illegalt innehav inkluderar att äga en vanlig pistol, ett gevär, eller ett hagelgevär utan tillstånd. Propositionen gjordes till lag i maj 2005.
-New York: Ronald Dixon åtalades och fälldes för att ha försvarat sina barn från en beväpnad inkräktare år 2003 utan att först ha gått igenom det nödvändiga pappersarbetet för att få göra så. Dixon fick avtjäna sitt fängelsestraff i samma fängelse som inkräktaren.
-Massachusetts: En laglydig medborgare förlorade sin vapenlicens 2005 när vinden blåste upp hans jacka så att hans annars dolda vapen syntes. Vapen får bäras dolt, men inte synliga i Massachusetts.
-Över hela landet: Så kallade “assault guns” förbjöds i USA 1994. Men lagen omfattade inte automatvapen, utan halvautomatiska vapen. Den förbjöd också rent kosmetiska tillbehör som bajonetthållare. Lagens förespråkare menade att de på det viset förbjöd “militära” vapen. Lagen har senare dragits tillbaka som verkningslös.
-Washington D.C.: 1976 infördes en sträng vapenlag för att motverka den tunga brottsligheten i huvudstaden, där majoriteten av invånarna är svarta. Resultatet beskrivs nedan.
Resultatet av vapenlagarna: ett fullständigt misslyckande
De fem åren innan Washington D.C:s hårda vapenlag, 1971-1976, hade mordfrekvensen sjunkit från 37 till 27 fall per hundratusen invånare. De fem åren efter lagens införande, steg mordfrekvensen återigen till 35. Under samma tid hade rån först fallit från 1514 till 1003 per hundratusen invånare, men steg sedan med över 63 procent, upp till 1635. Under de trettio åren efter att vapen förbjöds har brottsligheten endast ett år fallit under vad den var fram till 1976, den tid då brottsoffren fortfarande kunde försvara sig.
Angående den ovannämnda lagen mot “assault guns” 1994, är resultatet talande. En studie 1995 visade att färre än 1 procent av beväpnade brottslingar hade använt sig av “militärlika halvautomatiska vapen” (en mycket bredare grupp än den som förbjöds i lagen) när de begick brott. En studie 1997 visade ingen som helst minskning av brottsligheten efter förbudets införande.
I december 2004 gav National Academy of Sciences ut sin efterlängtade 328 sidor tjocka rapport om vapenlagar. Rapporten orsakade chock hos media: inte en enda av vapenlagarna under många årtionden av försök att reducera brottsligheten, hade lett till någon som helst minskning. Studien av 253 tidningsartiklar, 99 böcker, 43 statliga undersökningar och 80 olika vapenlagar, plus panelens egna undersökningar, kunde inte visa upp en enda lag eller reglering som hade minskat brottsligheten, självmord, eller olyckor.
Inför medias anstormning tvingades dock panelen på reträtten: ännu mer information behövdes, sade man till slut. Media tog det uttalandet och gjorde det snart till sin huvudpunkt i berättelsen.
I boken The Bias Against Guns, 2003, visar ekonomen John Lott hur brottsligheten går upp i samband med hårdare vapenlagar. I en undersökning för åren 1977-1998 framgår det tydligt att så kallade “safe storage laws” inte har påverkat varken vådaskott eller självmord det minsta. Vad som däremot hände, när man tvingades låsa in sin pistol i olika delar på olika platser i hemmet, är att folk fick svårare att försvara sig mot brottslingar. De sexton delstater som antog sådana lagar under de två decennierna upplevde genast mer än 300 fler mord och 4000 fler våldtäkter per år. Inbrott ökade också dramatiskt - brottslingarna kände sig säkrare.
Desegregering
Historien har inte behandlat vanliga amerikaner väl. USA hade en betydligt lägre brottslighet på 50-talet, när vapenlagarna var långt färre än idag. Det var också ett annat samhälle. De svarta höll sig på sin sida av staden och vita på sin sida, och på så sätt byggdes det upp en kultur med naturliga auktoriteter i de svartas kvarter, såsom präster, lärare och andra samhällsledare. Sedan kom tvångsintegrationen, då vita bussades till svarta skolor och svarta bussades till vita skolor, och Högsta Domstolen gjorde sig till lagstiftare och förbjöd segregationslagar som “grundlagsvidriga.” Plötsligt fick man inte längre välja vem man skulle göra affärer med; en restaurang kunde inte servera enbart svarta eller enbart vita, till exempel. Man fick inte vägra att sälja bostäder till svarta. På grund av bussning och andra åtgärder slets de svartas inre ordning sönder, och vita utsattes för deras gäng.
Som många vet utgör negrerna endast tolv procent av USA:s befolkning, men står för hälften av alla mord. Övriga mord begås till stor del av mexikaner och sydostasiatiska gäng. Det vill mediaägarna inte att vi ska känna till, så de gör dokumentärer om “vapengalningar,” som säljer så gott här i Sverige, med grova förfalskningar av fakta, och till och med betalda aktörer, som i Michael Moores Bowling for Columbine. I TV-serier visas vapengalna “rasister” som de värsta skurkarna, alltid redo till nya bombdåd, medan svarta är förtryckta.
Så här går det när man vägrar erkänna verkligheten. Kostnaden betalas av vanliga vita, som både är brottsoffer och anklagade. Om vi nu hade så stor, rasistisk kontroll över invandrare, skulle vi verkligen göra dem till brottslingar? Faktum är att i de mer “rasistiska” sydstaterna är de svartas brottslighet lägre än i norr. Och de svarta flyttar dit från norr, i stort antal.
Massakrer som propaganda
En ytterligare förolämpning kommer när media försöker presentera massmord som något som utförs av vita “rasister.” Det är otur för media att den senaste skjutningen på Virginia Polytechnic Institute and State University utfördes av en sydkorean - som naturligtvis inte utmålades som rasist. Vad hade hänt om en vit man hade skjutit vilt omkring sig i en skola med huvudsakligen svarta elever?
Det tidigare massmordet på skolan i Columbine utfördes av två “antirasister”, som lade upp antivita websidor på internet. Den ena hade en judisk mor. Ändå spann media på med att mordet utfördes på Hitlers födelsedag, och man kan knappt läsa en enda mediaanalys som inte har med frågan, “Var morden rasistiskt motiverade?” Ibland lämnas den obesvarad. Ibland nämns att mördarna inte “tycks” ha haft något rasistiskt motiv.
Varför inträffar så många skjutningar i skolor? Jo, för att där vet man att offren är avväpnade. Så går det i “vapenfria” zoner - den som har vapen kan härja fritt. Precis som ett avväpnat land knappast avskräcker från invasion.
Skolskjutningar har också inträffat i Storbritannien och Tyskland, men det talar media här i Sverige tyst om, eftersom målet är att utmåla USA som rasistiskt, vapengalet, och just därför extra brottsligt. Bara man genomdriver lika hårda vapenlagar som i Europa, så blir allt bra. En jämförelse av brottsstatistik skulle bara förstöra det resonemanget.
En mindre uppmärksammad massaker orsakades av den svarte brottslingen Colin Ferguson från Jamaica, när han år 1993 dödade sex vita ombord på ett tåg ut från New York. Han väntade tills tåget hade åkt förbi de svartas hållplatser, för att han endast ville döda vita. Man frågar sig: varför var ingen ombord på tåget beväpnad? Dessa liberala vita New Yorkare tror på staten när den säger att de är skyddade så länge de inte försvarar sig. Det kanske kan ses som ett naturligt urval. Hade en enda av de vita passagerarna burit vapen hade han kunnat oskadliggöra den svarta mördaren och rädda många liv.
Detsamma gäller på Virginia Polytech: en före detta student skriver om sin tid på skolan, då han och hans korridorskamrater höll vapen hemma som den naturligaste sak i världen. De bodde mycket nära föreläsningssalarna - inte som på svenska högskolor alltså. Koreanen Seung-Hui Cho tog flera timmar på sig att döda 32 personer - beväpnade elever hade lätt kunnat hindra honom och rädda många liv. Faktum var att så har skett på en skola tidigare, Appalachian Law School 2002:
Appalachian Law School, och andra exempel på effektiv brottsbekämpning
I januari 2002 sköt en neger, Peter Odighizuwa från Nigeria, ned tre studenter på Appalachian Law School. Som vanligt använde media händelsen i sin propaganda för att avväpna de laglydiga. Vad man inte nämner är att mördaren stoppades av två studenter som hade pistoler i sina bilar.
Mikael Gross kom just tillbaka till skolan från sin lunch, och Tracy Bridges satt i ett klassrum när Odighizuwa började skjuta. De agerade snabbt: de hämtade sina pistoler i bilarna och närmade sig förövaren från två håll. Odighizuwa insåg att spelet var förlorat och släppte sitt vapen. De två tacklade honom sedan till golvet.
Och vad skriver media? Att mördaren tacklades. Inte ett ord om att han först avväpnades av beväpnade studenter. Av 208 artiklar veckan efter händelsen, nämnde endast fyra att studenterna var beväpnade.
Washington Post: “Three students pounced on the gunman and held him until help arrived.”
New Yorks Newsday: “The attacker was restrained by students.”
En typisk beskrivning var att “gärningsmannen släppte sin pistol efter att ha konfronterats av studenter, som sedan tacklade honom.” Polisen framställdes sedan som berättelsens hjältar, med ett snabbt och rådigt ingripande.
Att försvara sig med vapen beskrivs överhuvudtaget negativt av media. Man publicerar gärna fall där det har givit en dödlig utkomst, ofta till mörk bakgrundsmusik. I själva verket leder endast två av 1000 självförsvar med vapen till dödsfall - i övriga fall klarar sig såväl offer som brottsling oskadade, eller så leder försvaret till en icke dödlig skottskada. Och när vapen avlossas, är det fyra gånger så ofta för självförsvar som för brottslighet: år 2001 användes vapen för självförsvar 4,5 gånger oftare än de 500 000 gånger som vapen avlossades för brott samma år. Det är en stor seger för de människor som har bestämt sig för att inte bli offer.
En undersökning av alla offentliga mord där fler än en person blev dödade mellan 1977-1999 visade att, i genomsnitt, delstater där nya lagar tillät invånare att bära vapen upplevde en 60-procentig minskning av sådana brott. Vidare minskar antalet sårade och döda i sådana attacker med hela 78 procent. Det finns helt enkelt fler personer i närheten som kan försvara sig själva och andra.
Det är också intressant att de skjutningar som ändå kvarstod i dessa delstater, nästan alla utfördes i “vapenfria zoner” där folk inte kunde försvara sig. Newsday presenterar i en artikel en lista på de fem sådana dödsskjutningar som inträffat i eller i närheten av amerikanska kommunhus sedan 1950, och finner att alla fem har inträffat i “vapenfria zoner.”
Återigen gäller att vapenlagar endast avväpnar de laglydiga. Bevisen är överväldigande: det bästa sättet att skydda medborgarna är att låta dem skydda sig själva.
Men när såg du senast en Hollywoodserie där en vanlig civilist tog till vapen och framgångsrikt avvärjde ett brottsligt överfall? Sådant lämnas endast åt polisen. Såväl i nöjesindustrin som i tidningar och TV-nyheter är doktrinen att aldrig någonsin visa när vanliga medborgare försvarar sig.
Vapenshower - där de laglydiga organiserar sig
Som alla varor säljes vapen lätt på marknader, och man anordnar därför sådana för vapenentusiaster. Där kan man också lära sig mer om såväl tävlingar som personligt försvar. Vänstern i USA hatar “vapenshowerna”; dels för att de ofta innehåller försäljning av konservativa och nationalistiska böcker, och dels för att vapen säljes till en allmänhet som ska vara obeväpnad. Man påstår dock att fientligheten kommer av att marknaderna skulle sälja vapen till brottslingar.
En studie från 1997, Firearm Use By Offenders, visar en annan bild. Studien omfattade 16 000 interner i federala och delstatliga fängelser. Där framkommer hur många av de vapen som hade använts för brott, som hade kommit från vapenshower.
Med tanke på medias propaganda skulle man kunna tro att siffran var hög, kanske 30 eller 50 procent. Den riktiga siffran är… 0,7 procent.
Varför? För att vapenshowerna samlar vita arbetare och medelklass, och dessa begår sällan brott. Endast några få procent av brotten utförs med lagligt ägda vapen. En studie i Kanada, ett land med hårdare vapenlagar, visade att endast tre procent av vapen som användes i brott möjligen var registrerade på brottslingen. Den överväldigande majoriteten av brott begås med illegalt ägda vapen, ofta insmugglade från Sydamerika.
Vådaskott?
Här kan också nämnas en annan av medias spöken: vådaskott i hemmet. Ett exempel är den kända TV-serien Stargate, där huvudpersonen Jack O’Neills son har dött av ett vådaskott när han fick tag på sin fars vapen. Det lades till av regissörerna som uttrycklig propaganda, och skådespelaren Richard Dean Anderson är en känd vänsterman och sitter med i styrelsen för organisationen “Handgun Control, Inc.” Men i en nation med 300 miljoner invånare dog endast 31 barn under tio års ålder av vådaskott år 1999, och endast sex av de fallen involverade ett annat barn under tio som vådaskjutaren. Mellan 1995-1999 inträffade endast mellan fem och nio dödsfall om året som involverade barn och vapen.
Alla dödsfall är tragiska, men med 90 miljoner vapenägare visar detta på att vapen är enormt säkra i hemmet. Det är svårt att tänka sig något annat tillbehör i hemmet som innebär en mindre risk - 92 barn under fem år drunknade i badkar eller i plasthinkar under samma tid. Mer än 1260 barn under tio dog i bilar år 1990. Ytterligare 370 dog när de blev påkörda av bilar. Bränder i hemmet dödade 484 barn.
Och det finns förstås ingen statistik på hur många barn som räddades av vapen när inbrottstjuvar kördes bort, eller hur många som har kvar sin mor och far på grund av att de lyckades skydda sig från gängen, genom att bära vapen. Inte heller tas det upp i någon TV-serie med Richard Dean Anderson.
Mediaägarna hävdar också att rätten att bära dolda vapen skulle leda till vådaskott. Vi kan då se på de två största delstaterna med rätt-att-bära-lagar, Florida och Texas. Under de femton åren efter att Florida införde rätten att bära dolda vapen 1987 utfärdades 800 000 vapenlicenser. Endast 143 av dessa - 0,02 procent - drogs tillbaka för brott mot vapenlagarna. Även den statistiken överdriver risken, eftersom nästan alla dessa fall tydligen kom av att ägarna tog med sig ett vapen till ett område där sådana var förbjudna, som en flygplats.
Erfarenheten från Texas ger en liknande historia. Från 1996 till 1999, de första fyra åren då Texasbor hade rätt att bära dolda vapen, fick cirka 215 000 medborgare sin licens. Statistik från Texas Department of Public Safety visade att de med licens endast begick brott 6 procent så ofta som andra Texasbor. Folk utan vapenlicens var alltså sjutton gånger brottsligare. Hur kommer det sig?
Det beror på att de med vapenlicens huvudsakligen är laglydiga vita medborgare. Och det beror på att vådaskjutningar, som skulle ha ökat deras brottsstatistik, är praktiskt taget obefintliga.
Slutsats
Ingen vill att våldsbrottslingar ska ha vapen, men de är brottslingar, och därför beväpnar de sig. Det går inte att hindra.
Lagligt inköpta vapen räddar varje år miljoner amerikaner undan mord, rån, misshandel, och våldtäkt. I ett samhälle där svarta gäng härjar under medias skydd, och där tjugo miljoner illegala mexikaner hyllas som välgörare av politikerna, är en pistol ofta det enda som kan skydda en ensam vit kvinna från att våldtas och stympas.
När massinvandring och desegregering får brottsligheten att skjuta i höjden sägs det vara ett tecken på vår rasism. Det används sedan som en ursäkt för att avväpna oss, och för att placera ut kameror på gatorna, i bussar, på tåg, överallt där vi hade sluppit brottslighet om det inte hade varit för invandrargängen. Vi förlorar mer och mer av vår frihet.
Etablissemanget gör det här som en förberedelse inför eventuella uppror. Det är bara att se på historien: uppror sker över hela världen när ekonomin går ned, och de kommer att komma i väst. Vi har sett i Irak hur ett beväpnat folk kan ställa till stora problem för den makt som försöker avväpna och kontrollera dem. Att avväpna och övervaka oss är ett sätt för etablissemanget att säkra sin överlevnad i framtiden. De är helt enkelt förutseende.
Det är därför det inte spelar någon roll för dem att all erfarenhet, all statistik, visar att vapenförbud utsätter ett oskyddat folk för mer vapenvåld.
Polisen kan inte försvara dig, de kan bara dyka upp i efterhand och skriva rapporter. Etablissemanget vill avväpna laglydiga medborgare, inte för att man tror att det skulle minska brottsligheten - all erfarenhet visar motsatsen - utan för att förbereda inför framtiden. Lita inte på etablissemanget, lita på dig själv. Skydda dig själv, ingen annan kommer att göra det. Precis som det alltid har varit, är personförsvar ditt eget ansvar.
